Igår såg vi alltså Sucker Punch. Det var mycket intryck och en väldigt mörk stämning genom hela filmen. Vi var ganska omtumlade när vi kom ut två timmar senare. Slutet tänker jag inte avslöja, det får ni se själva.

Det börjar med bakgrundshistorien till hur Baby Doll hamnar på mentalsjukhuset. Väl där ordnar styvfadern genom en muta att få Baby Doll lobotomerad. Detta för att hon inte ska minnas att han dödat hennes lillasyster, och antagligen skulle ha dödat henne med, om hon inte hotat skjuta honom. Han vill inte att polisen ska ställa en massa frågor helt enkelt, och Baby Doll har fem dagar på sig innan läkaren kommer till mentalsjukhuset.

Väl på plats möter hon en kvinna som jag antar är psykolog. Hon låter flickorna agera ut sina orsaker till att dom hamnat på mentalsjukhuset. Det hela blir för mycket för Baby Doll, som skapar sig en fantasivärld där hon och de andra flickorna är fångar på en burlesk bordell, där dom dansar och underhåller diverse klienter. Men utifrån den fantasivärlden skapar hon ytterligare en fantasivärld, en värld med en massa tyska WW2-zombies, övernaturliga krigare, drakar och en guide som hjälper henne fly. I den fantasivärlden är hon och flickorna i det närmaste lite som Charlies angels, de är hemliga agenter, och de utför uppdrag för att samla ihop de föremål som behövs för att fly. Detta ger Baby Doll styrkan att planera sin, och de andra flickornas, flykt. I slutändan har flickorna nästan allt de behöver utom två saker, och det är nu historien tar sig en annorlunda, mörkare vändning...

Många kommer säkert att säga att det är en sexistisk film, med porriga dräkter och våldscener och stora blanka vapen, men för mej var det en del av filmen. Jag har vuxit upp med anime och jag har en väninna som är japanska så jag har hört en del om hur flickor klär ut sig. Vissa för sin egen skull, naturligtvis, men även för män. Bakom lyckta dörrar. Där role playing är en stor del av tjusningen, och där det bara slutar på ett sätt... För mej blev detta därför ett självklart inslag när man gör en film som flirtar med den genren, där man dels utnyttjar eskapismen och bakomliggande idéer, och dels gör lite narr av den.

Jag tycker den är sevärd. Bra musik, häftiga fight scenes och en story som ibland kommer och går men som blir allt klarare ju närmare slutet man kommer. Den kommer att förvåna er, det är vad jag tror.