Jag vill ha kapabla barn. Barn som kan mycket och som är nyfikna och vetgiriga. Jag vill att mina barn ska:

Utöva en sport

Kunna mecka, hjälpligt

Kunna laga lite mat

Veta hur tvättmaskin och diskmaskin fungerar

Kunna tala två språk bra, förutom modersmålet

Cykla

Fiska

Dansa - kroppskontroll, självförtroende

Vara nyskapande, kreativa

Kunna argumentera för sin sak - jätteviktigt

Ta reda på saker själva, visa initiativ när dom vill saker

Dom ska vara säkra på att dom är älskade, och att dom är bra människor

Bordsskick

Vara bra vänner, bra värdar/värdinnor

Ha sociala nätverk som är positiva och stärkande i sin natur

En naturlig vilja att röra sig

En sund relation till mat, och träning - dom ska inte ens behöva tänka på det, det ska vara självklart och enkelt

Dom ska tro på sig själva, veta att dom kan, men vara ödmjuka i sitt kunnande

Så där... det var väl inte så svårt? ;-)

Jag funderar ju en del kring det här med barn, hur jag vill ha det, och jag tror att det finns en del saker man kan hitta på med en liten bebis som gör en mindre rastlös, om man är lagd åt det hållet. :-)

Mamma-bebis-yoga

Gå på gymmet, ta med bebisen som kanske sover

Gå på pass, kolla att gymmet har barnpassning

Promenader, klassikern

Möt upp pappan för gemensam lunch, kanske picknick i en park?

Babysim

Buskul?

Öppna Förskolan

Bibliotek? Går det?

Gå en kurs, på medborgarskolan kanske, kolla att det int stör mammapengen. Foto? Sticka? Skrivarkurs?

Starta företag - kanske sover bebisen mycket, eller är snäll och tyst? Kanske kan du göra det när pappa är hemma?

Leka

Fika med syskon/mamma

Playdate m andra barn

Läsa

Massage

Jobba deltid...två, tre dagar per vecka, båda två?

RESA :-)

Träffa en kompis, medan pappan är hemma, ensam

Lyssna på musik

Gräva i sandlådan

Gunga

Rasa kloss-torn

Skansen

4-H gård

Kryssning? :-)

Förutom detta brukar den som "bara" är hemma sköta:

Tvätta, hänga, sortera, vika...

Diska

Handla

Laga maten, storkok, matlådor, bebismat...

Dammsuga och torka, moppa...

Givetvis ta igen sömn... ;-) - men även vara den som tar nattvaket. Utom kanske söndag? Då får den som jobbat sovmorgon lördag efter arbetsveckan, och du får dagen efter?

och givetvis:

Stimulera

Tolka

Mysa

Byta blöjor

Trösta

Mata

Söva

Här följer andras förslag:

Rådet är: Stanna upp och njut av det lilla livet.

Så rådet är också: Var modig och prata med folk du möter som har barn i samma ålder. Bjud hem dem. Våga stämma träff nästa dag, var lite påflugen. Man är så vansinnigt polerad och försiktig i vanliga fall. Strunta i att de inte har exakt samma åsikter, kläder eller arbeten som du. De kan faktiskt vara trevliga ändå. Och det kan vara kul att stanna upp och göra de där vanliga sakerna tillsammans med någon.

Här några andra tips att utveckla efter egen smak.

Egen barnradio
Hitta på egna sånger med barnet och spela in dem på band. Eller spela in gamla godingar som andra har gjort. Sjung och spela och bry dig inte om att folk säger att du inte kan! När kassettbandet är fullt så byt med några vänner och lär er deras sånger.

Bjud på gungfest
Skicka ut inbjudningar till kompisar att ni ska ses vid lämpligt tillfälle i lekparken. Invitationen gäller gungfest. Gunga tills barnen ber om nåd!

Träna med din bebis
Ta chansen att motionera när du är föräldraledig. Många bebisar sover flera gånger per dag. Välj ut ett av dessa och gör det till en vana att ta en långpromenad i snabbt tempo. Fysforskarna säger att promenader är den absolut bästa träningen.

Egna odlingar
Påta i jorden. I trädgården, på balkongen eller i kruka inomhus. Kattgräs kommer upp efter bara någon dag. Bygg en egen värld i krukan med djur och klossar. Efter några dagar är världen helt grön!

Picknick i trädgården
Det kan kännas tröstlöst att äta vid samma gamla matbord dag ut och dag in. Ät lunch ute istället! Gillar du picknickar så ta med en filt ut på gräsmattan bara för att göra något annorlunda. Dessutom slipper du torka golvet.

Följ en bäck
Ge er ut i skogen och leta efter skatter. Stenar, kottar och roliga pinnar som ser ut som djur. Eller löv att "steka" som pannkakor på leksaksspisen hemma. Hittar du en bäck så följ den och se vart den leder.

Bli inredningsarkitekt
Leta ihop alla hushållets kuddar och filtar. Ös ut allt i en stor hög på vardagsrumsgolvet. Låt barnet bestiga detta kuddberg. Bygg kojor av filtarna. Klä in hela rummet och överraska din maka/make med er ommöblering när han/hon kommer hem!

Laga mat
Ibland kan man glömma bort det allra enklaste. Låt barnet vara med i vardagssysslorna. Låt dem löddra och plaska i handfatet och kanske göra sin egen favoritmeny av potatisskal och gamla morötter medan du steker blodpuddingen. Eller ställ fram byttor fyllda med ris, bönor, havregryn och annat torrt från skafferiet till ditt barn. Medan du diskar eller gör något annat helfestligt så kan barnet blanda och fixa och hitta på med sina egna burkar.

Bjud in en pensionär
Det finns många olika sorters människor hemma på dagarna, till exempel­ småbarnsföräldrar, arbetslösa och pensionärer. Alla går de och sneglar på varandra och väldigt många tycker att just de är ensammast i världen. Var lite modig och bjud hem en sneglande pensionär eller en arbetslös sneglare på en fika! En extramorfar får man aldrig för mycket av. Det kan bli en finfin barnvakt med tiden. Dessutom tycker "morfarn" kanske att det är kul med barn. Vem vet?

Spa hemma
Njut! Gör sånt som du annars bara gör när du har gott om tid. Är det ruggigt ute så bada skumbad med barnet och smörj in dig själv med väldoftande oljor. Köp en fet och skön barnkräm och massera och knåda din ettåring. Pusta ut medan barnet plaskar och leker.

Världens längsta tavla
Måla, kleta och kladda. Vill du göra något speciellt så spara alla teckningar ni gör och tejpa ihop dem till en lång, lång, lång målning. Bjud hem släkt och vänner på vernissage när ni känner er redo. Världsrekordet i längdteckning är 240 meter. Bra att veta om du
satsar ordentligt.

Videodagbok
Spela in något nytt vardagligt på video varje dag. Bara någon minut med första glassen, barn i badkar, kletig lunch och så vidare. Efter några månader har ni en videodagbok som slår alla filmer du kan hyra med hästlängder.

Sov!
Städa inte ihjäl dig! Det blir ingen lycklig av. Följ ditt barns rytm och sov när barnet sover. Utvilade småbarnsföräldrar är det ont om. Se till att bli en sån, och du kommer att orka mycket, mycket mer. Försök inte uppfostra en ettåring, låt dem kleta med maten hur mycket dina egna föräldrar än himlar med ögonen. Bestäm dig för vad som verkligen är viktigt, se mellan fingrarna med resten.

http://www.alltforforaldrar.se/page/artikel/annu-roligare-foraldraledighet

Jag har märkt att folk tappar fantasin ibland, man fastnar i gamla hjulspår, och kommer inte på nya roliga saker att göra med sitt barn, så här kommer ett par förslag:

Campa, grilla, fiska

Åka sightseeingbåt

Ro

Göra kottdjur

Sångpåse

Dockteater

Egen teater för familjen

Dansstopp, disco

Mima och showa, ha biljetter och blommor i slutet

Göra eget lotteri

Sälja saft/blommor/bullar vid grinden

Bygga koja ute/inne

Leta svamp eller bär

Baka

Laga mat

Gå på barnteater

Gå på barnopera

Gå på museum

Skansen, Aquaria, Kålmården... 4-H gård...

Kulturhuset har en trevlig, stor lekyta med kryp in, böcker och matplats

Gröna Lund

Lära sig saker om naturen, följa årstiderna

Läsa böcker

Leka lekar som: Kull, Pomperipossa, Viskleken, Gömma nyckel, Pip-leken, björnen sover eller annat kul.

Asiktsmask i gips

Vika papper, askar, väskor...

Måla

Sy saker

Klä ut sig

Gå och bada

Gunga i parken

Gräva och plantera

Utflykter, picknick

Ta foton, busa och skoja

Pyssla med papper, klister, piprensare, toarullar, tyglappar...

Minispa - måla naglarna, fixa håret, bada tillsammans i bubbelbad

Ut och orientera, cykla, simma - röra på sig

Tom Titts experiment

Legoland

Se en annan plats, utforska

Leka detektiv

Skattleta

Spela tennis, badminton, gå och rida, spela krocket, boule, dansa tillsammans

Spela fyra i rad, luffarschack, svälta räv...

Börja på en aktivitet tillsammans

Trolldeg

Måla med potatisstämplar och färg

Batikfärga t-shirts

Färga ägg till påsken

Idag var vi bjudna till Operan av två mammor på förskolan. Oerhört uppskattat av alla föräldrar och fröknar, och även av barnen, så klart. Jag ska nu försöka recensera så gott jag kan, den var lite luddig tyckte jag.

Det hela började med att alla fick ta av sig skor och jackor och gå in i en del av salen, bakom stolsraderna. Där fanns kuddar och bänkar och där satt vi, ihopklämda som små sillar - förväntansfulla sillar. :-) In kom tre musiker och sedan några skådespelare/sångare. De hade med sig dockor, det visade sig vara någon form av "halv"dockteater/opera. Jätteroligt, och fantastiskt fina dockor. Sedan skulle vi helt plötsligt flytta oss till stolarna vid scenen - det var väl det enda negativa, man hade just fått stillasittande, lugna barn, och då ska man börja flytta sig, hålla ordning på gruppen och se till att ingen blir rädd och lessen i tumultet.

Nåja, väl där var det frid och fröjd. Någon blev lite skrämd, men i stort sett satt varenda unge trollbunden! Jättehäftigt att se dessa 3-6 åringar sitta stilla och tysta. Det var lite svårt att höra allt, inte för att det var för långt bort, utan för sången. Man är inte van att lyssna på det sättet. Men vackert var det. Inget tal, bara ren opera. :-)

Själva operan gick ut på att hitta tillbaka till varandra, tror jag- det fick man inte mycket förklaring på, men det är min tolkning. Pappan sörjer att gossen är sjuk, han och sonen glömmer dottern i huset helt. För att bli frisk måste han skratta. En mara/häxa (?) besöker pojken och han kastar sitt gosedjur på henne, och skrattar - varpå hon kastar en förtrollning över honom. Han måste hitta det han älskar mest för att bli fri - tre apelsiner. Han och gosedjuret ger sig av för att leta. De får utstå lite strapatser innan de får hjälp att ta sig dit där apelsinerna finns. De hittar apelsinerna, och i en av dem hittar de en flicka - gossens syster. De beger sig hemmåt tillsammans, och lever lyckliga med kungen/pappan. familjen, de som älskar varandra mest, behövde minnas detta - och kunde sedan leva lyckliga i alla tider.

Jag rekommenderar den. :-)

Jag sitter här och försöker ta ett krafttag  för att komma igång igen med arbetssökandet. Jag har googlat på arbetsintervjufrågor och hittat en bra sida:

http://www.arbetslos.nu/Vanliga-intervjufragor.htm

Därefter har jag letat runt på sidan och hittat lite annat matnyttigt, men detta var den mest givande artikeln, tyckte jag. Jag har försökt göra en självanalys, en arbetslivsanalys med röd tråd och allt vad det heter, men jag vet att det handlar om mej, min rädsla för att inte duga. Fan. Måste ta mej i kragen! Jag vet ju vem jag är, jag vet att jag nu behärskar ett arbete jag inte har helt korrekt utbildning för. Jag vet att jag kan lära mej nya saker! Varför är jag så rädd för ett nej? Måste sluta tänka att adet är det svar jag ska få, utan bara försöka få till intervjuer och sedan gå dit och förklara varför jag är rätt person för dem. Jag som hatar att prata inför grupper, och som får tunghäfta när det gäller - inte så mycket på scen, lustigt nog, även om jag kan vara sjukt nervös - måste kanske börja tänka på det som en pjäs? Att jag spelar en självsäkrare version av mej själv? Men tänk om det märks att jag spelar?? Det är ju ännu värre, är det inte? Vad måste dom inte tro om mej då? Hu - det är läskigt det här! Hjälp!

Jag har ju fördelen att jag kan säga att jag inte är arbetslös, och samtidigt kan jag börja jobba om en månad ungefär - när mitt kontrakt går ut. Jag kan be kollegorna om referenser. Jag kan gå till mitt gamla jobb och vara vikarie där, men det är mest för att hålla näsan över vattenytan tills jag hittar något annat. Men i det är ju pengar i alla fall. :-) Får jag inget nu i sommar, så kan jag ju peta med matten igen... :-P Hatar att lämna ofärdiga saker! Näe, imorgon ska jag besluta vilka företag och banker som jag ska rikta in mej på, läsa på om dem och skicka in CV samt ringa i veckan.

I dagens samhälle känns det som en viktig del i mångas liv, det här med vilken relation mat har till mat, då vi i hela västvärlden bli allt fetare och sjukare. Hur man använder det i sitt liv. Jag tänker på följder som emotionellt ätande (vilket jag själv ägnar mej åt) samt extremer som dieter, självsvält och hetsätande. Sockerberoende. Halvfabrikat. Det finns mycket att ta i beaktande när man talar om mat. Traditioner och tro kommer också in i bilden, liksom allergier.

För min del äter jag mer, oftare och sötare/fetare när jag är olycklig. Emotionellt ätande, helt solklart. Jag äter mer på jobbet för att alla andra gör det - när alla utom jag står och pratar och skrattar i köket och tar en kaffe/macka/yoghurt så känner man sig väldigt bortvald och utanför om man inte är med. Alibi för att vara i köket - att äta något, så klart. Man missar väldigt mycket om man inte är i köket, och det blir flera gånger varje dag... Jag har försökt låta bli, eller bara dricka ett glas vatten, men man måste dricka mycket vatten om man ska göra bara det...

Vad gäller att jag äter om jag är olycklig så beror det mycket på min "pappa" och hans beteende. Det ger en del stress, men så småningom ska jag slippa det. Jag måste bara fundera ut hur. En annan stor olycka/stress i mitt liv är jobbet. Jag hatar att gå dit. Det är ok när jag är där, ibland till och med riktigt roligt, men jag är så färdig med det livet! M är min klippa i allt detta. Tillsammans försöker vi tackla den tredje olyckan/stressen - själva vikten som redan smugit sig på. Ibland är det som att man inte orkar bry sig, utan unnar sig väl mycket, sör att det redan är så illa. Dumt. Måste bli bättre på att förebygga dåligt matbeteende. Det vill man ju inte föra vidare till sina barn!

En annan aspekt, vanligare skulle jag tro, av emotionellt ätande är att laga extra gott vid födelsedagar, jul, påsk, nyår, alla hjärtans dag, söndagar, fredagar, midsommar, årsdagar, namnsdagar... ja, ni förstår, helt enkelt vi tidpunkter då man är van vid att det ska vara extra lyxigt och mysigt. Eller för att belöna sig eller för att slappna av. Eller när man är ensam och lessen. Eller för att ha kontroll i ett kaotiskt liv. Eller, som det ofta är för oss, för att vi inte orkar - en effekt av tröttheten som kommer av att redan ha några extrakilon...

Mina barn ska absolut få tårta på sin födelsedag, det är inte det jag vill säga, men jag vill inte att mat ska vara det enda sättet att ha en samvaro! Jag vill kunna visa dem att man kan umgås även utan en stor söndagmiddag, utan chips och dipp i soffan osv.

Sedan jag var rätt ung har jag haft perioder av bebissug. Det började två tre månader före jag fyllde 18, och perioderna kan hålla i sig ett halvår till ett år och sedan följas av en ungefär lika lång viloperiod då jag verkligen inte känner sug utan skulle kunna vänta ett par år till. Så känns det. Jag ser bebisar, magar, vagnar, minikläder - överallt! Jag suckar och Oooh:ar... För två år sedan tog det fart, den sommaren föddes den första av M,s närmaste kompisars bebis. Nu i sommar, juli och augusti/september, kommer två till. Och nu i vintras -10 föddes en bebis som kommer och hälsar på på jobbet rätt ofta, då det var en kollega som fick en dotter.

Det är just den tösen som fått fart på mina hormoner. Jag följde den graviditeten redan från två tre månader, eftersom vi jobbade ihop, tills hon gick på en månads tidigare mammaledighet i oktober/november. Från tidiga sommaren till nu har jag haft ett enormt bebissug. Inte så att jag suckar ens längre när jag ser pappor som håller nyfödda eller ammande mammor, magar och barnvagnar, eller om jag skulle se en bebissocka i ett skyltfönster. Snarare så att jag sjunker ihop lite, det värker i själen, och på senare tid har jag köpt bebiskläder och lagt på hög till det är dags. Mitt sätt att döva suget lite, och framför att för att låta bli att tjata sönder M. Han vet ju att jag vill det här, och han börjar väl känna att det snart är dags, nu när flera av hans vänner får barn, vilket är bra förstås. Men det behövs att jag har ett fast jobb, och det är ett argument jag köper, det är logiskt, men hela jag är en vandrande hormon, och hormoner är inte logiska. Dumt, va?

Så hur går det med jobbletandet? Inget vidare. Jag har försökt analysera mej själv lite, med hjälp av vänner och min syster, och det hela är nog att jag är rädd att jag ska få nej, att jag inte duger. Att jag kan lära mej vet jag, men jag måste få chansen. Nåväl, säg att jag får chansen - kommer jag att lära mej fort nog? Det är rädlsa nummer två. Kommer jag att kunna uppfylla löftena om att jag kan lära mej, eller kommer jag att bli en besvikelse? Usch. Näe, jag måste ta mej ur spiralen och börja söka lite nya jobb igen. Jag måste intala mej att det kommer att gå bra. När jag började jobba med barn hade jag ingen praktisk erfarenhet, enbart mina pedagogikstudier, och det har ju gått jättebra. :-) Jag måste påminna mej om nackdelarna med mitt jobb, för att sporra mej att söka nytt - inte inom branschen utan i en helt ny:

- Chefen, alla fula deals hon gör under bordet, allt hon lovar men inte håller

- Osämjan i gruppen, och att jag hamnar utanför pga att jag är i en annan fas i livet (annars är mina kollegor jätterara, men lite unga)

- Ingen tjänstepension

- Oftast räcker inte maten till oss fröknar

- Ingen rast, fast vi ska ha det och ingen ersättning när vi jobbar över

- Att all semester går åt på sommaren när dagis stänger

- Att vi egentligen jobbar en man kort för att chefen inte orkar jobba riktigt längre, men vägrar släppa taget

- Att det aldrig kommer vikarier när någon är sjuk

- Inget extra någonsin, som resor, middagar med kollegorna eller ens friskvårdsbidrag (vilket skulle behövas för onda ryggar)

- Sura föräldrar som inte känner sig hörda och sedda, som man ska ta ovett ifrån, fast det inte kommer ann på mej hur förskolan sköts

- Att man själv är sjuk jämt, stressar i sig maten, småäter och fikar för att inte hamna utanför gruppen, att föräldrar inte kan låta sjuka barn vara hemma - inte ens om de själva är mammalediga...

Allt det påverkar min hälsa negativt. Man blir stressad för att man är hemma och sjuk och alla andra får jobba extra hårt, man får själv jobba extra hårt när någon annan är sjuk. Man blir stressad över att lönen blir mindre med en massa karensdagar, och man kan inte göra något åt det. Man blir stressad över att man inte kan träna, utan dessutom har man lagt på sig massor av vikt... Stressad över arbetsklimatet pga föräldrar och en opålitlig chef. Barnen och i viss mån kollegor och vissa föräldrar gör att det går att ta sig igenom. Listan kan bli längre, men jag orkar faktiskt inte tänka på det, jag ska ju jobba sex veckor till innan sommaren. :-P

Det här med vikten smyger sig in i många delar av mitt liv. Jag blir tröttare, mitt självförtroende är dåligt, jag vill aldrig umgås med folk, speciellt om de inte sett mej på ett tag. Det påverkar hur det känns att söka jobb, jag vill inte att de ska tro att jag är lat eller saknar självdisciplin. Det påverkar bebisgrejen också - dels för att jag inte vill vara en överviktig gravid och sedan mamma, dels för att jag inte har någon större sexlust mera. Ironiskt eller hur?

Så nu försöker jag jobba lite med målbilder. Sätt mål och planera hur du ska nå dem:

26e April 2012 (om typ ett år, fyller 29):

Nytt jobb. Fast eller påväg att bli det.

Storlek 36, med ork och lust, och mera styrka.

Gravid eller påväg att bli.

Hur ska jag nå dit:

Får jag bara in en fot på ett nytt jobb kommer det andra att ge sig själv lite, tror jag. Mycket av den stress jag har nu  kommer att släppa. Visst, det kommer att vara stressigt att lära sig nya saker, nya människor, att prestera - men det kommer att komma ur något positivt och det kommer att släppa när jag kommit in i det.

Alltså först söka en massa jobb. Få ett av dem. Göra mitt bästa!

Träna på fritiden, använda matlådor. Gi-metoden blandat med husmanskost.

Får jag fast så drar bebisverkstaden igång. :-)

Önska mej lycka till. :-)

Jag är förkyld igen. Behöver jag ens nämna att jag blir förbannad på att föräldralediga mammor sätter in sjuka barn på förskolan?! Förbannelse! :-P Det positiva är ju att det i så fall kanske inte är pollenallergi, utan dammi ögonen och förkylning i näsan. Den som lever får se.

Ikväll är det i alla fall Sverige mot Finland i hockey, och jag tycker det är superkul. Vem som än vinner så spelar det ju ingen roll, haha! Gotta love it. :-) M gick precis för att handla chips och cheese doodles till matchen. Mysigt, men farligt. :-) Äsch. Det får gå. :-)

Såg precis två avsnitt av Per Morbergs matlagningsprogram, och han nämnde att det finns dinkel och så finns det ful-dinkel. :-) Där är upp till 30 % av generna något annat spannmål, och det är billigare. Så billigt dinkelmjöl i affären är oftast ful-dinkelmjöl, men det får kallas för dinkel i alla fall. Trist att få kalla det för något det inte är till 100 %. Typ som med choklad - det är ju oftast en massa annat muck i det, om man inte väljer högprocentig mörk så klart.

Kikade in på Underbara Claras som vanligt och såg att hon skrivit lilla B´s namn nu, vilket var roligt. Bertil heter han. Sötnos. :-)

Hoppas på en spännande match, nu ska jag kika lite på Tradera. Ciao!