Jag och min kille hade Twilight-marathon i helgen, och jag låg och funderade efteråt. Hur förändras egentligen kärleken när vi blir äldre? Som tonåringar och kära ser vi bara varandra, kämpar och vill så mycket, offrar och brinner hett för vår kärlek gentemot andra. Men ju äldre vi bli desto svalare och mer "politiska" tvingas vi bli, eller? Man växer upp, man får dyrt köpta erfarenheter kring hur det kan gå med kärleken. Man måste jobba, betala räkningar, offra i sitt liv på olika sätt, vara diplomatisk och tvingas inse att livet är mera gråzoner än solklart svart/vitt - som man ser det i tonåren. Då är det lätt att kämpa och lita blindt, att brinna för sin sak, för man är så fri från diplomatin som man tvingas börja med ju äldre man blir... Komplicerar vi kärleken i takt med att vi komplicerar våra liv? Jag tror det.

Det kan ju tyckas att det är banala saker att fundera över, och speciellt i relation till filmer/böcker som läses av (många) yngre, men det var en tanke som slog mej sent den kvällen. Att man tappat det förbehållslösa, det självklara. Att man älskar bekvämt eller försiktigt, kanske av rädsla för att bli sårad. Alla är givetevis olika. Somliga kanske tycker att det är irrelevant, eller ofrånkomligt, att det vore omoget att älska lika hett och villkorslöst som när man var ung och mer naiv, men jag vet inte - jag tycker att det vore härligt om man vågade ge sig hän. :-)

Har jag fel? Duger vilken kärlek som helst? Är det kärlek som kärlek, liksom? Eller är vi fega, borde vi ge oss hän mera?

Idag tog vi den tredje joggingturen ute i det gröna. Underbart! Jag är superpeppad och jag sprang säkert halva rundan, den andra hälften gick vi. M sprang intervall i tre av backarna, och jag är imponerad. :-) Själv satsar jag på att ta mej runt i princip utan att stanna innan jag ger mej på intervallträningen. Kul att det går så fort, första gången var ju lördagen 30 april, sedan uppehåll till fredagen den 6 maj och så idag, söndagen den 8 maj. :-)I början sprang man ju knapt några hundra meter total, och i förrgår var detmest promenad och jag som sprang lite grann när M gick. Så det har gått fort. :-) Och solen skiner! :-)

Igår tog vi en nöjestrip till Nynäshamn, och hem igen. :-) Vi är lite tokiga, haha. Sen köpte vi ett par filmer. The italian job, Bröderna Grim, och alla tre Twilightfilmerna. Jag funderar på om man ska läsa böckerna, men jag vet inte... Kanske jag överraskar mej själv och köper dem. På engelska i så fall. Väntar i alla fall på nästa film, del 1 dessvärre, och hoppas att del 2 kommer snart därefter.

Nu har jag träningsvärk i vaderna, som jag haft varje gång. Lite segt, men samtidigt skönt. :-) Önskar man snart orkar mer, för resten av kroppen är liksom inte trött, det är bara benen som inte orkar...