Den dagen jag ska rulla vagn på stan vill jag knuffa en sådan här framför mej. :-)

http://www.babyrevolution.se/inglesina-bara-hos-oss/

Härligt retro! I love!

Jag minns regniga sommardagar under tak då man bakade och spelade brädspel. Mina bästa sommarminnen består nog till hälften av sådana dagar, hela familjen samlad och alla tog sig tid att umgås. Vi spelade allt; engelsk solitär, roliga familjen, kasta gris, svarta maja, vem där, fyra i rad, yatzy, memory, monopol, kortspel av olika slag, hoppande grodor, hoppande knappar, fiskade batteridriven fisk, och så fanns det ett spel där man med färgglada knoppar satte ihop en kod som motspelaren gissade. Jag hade ett spel där tärningen var innesluten i en kupol i mitten av spelbrädan och man tryckte på den och så hoppade tärningen där inne. Vi spelade min favorit, Afrikas stjärna, hur många gånger som helst.

Nu när man är äldre minns man dessa härliga brädspel med ett leende och tänker sig hur det kommer att vara dessa regniga dagar i en egen sommarstuga, med egna barn, någon gång. Spel som Labyrint, fia med knuff och Twister. Jämte de gamla favoriterna. Och kanske några nya? Risk är en klassiker jag aldrig spelade, liksom anti-monopol och Assassin.

Idag tänkte jag ge en mer detaljerad överblick (oxymoron?) över våra fina flickor. Dom är alltså båda La perm, men ganska olika.

Vi skaffade Audrey först, hon fyller två år i år, bara dagar före jag fyller 28, och hon kommer från Trelleborg. Vi har oerhört stort förtroende för Jenny på Ägirs Hus, och är kunnig och vänlig och blir alltid lika glad för de bilder vi skickar till henne på Audrey. Audrey föddes som "Fylgja", och Jennys man har lagt upp helt underbara bilder på henne och andra katter i uppfödningen på deras hemsida. :-) Audrey fick sitt namn efter en av mina absoluta favoritskådespelerskor, Audrey Hepburn. Hon är lika mörk och slank och vacker, klurig och klok, mild och glad som jag föreställer mej att Audrey H var. :-)

Audrey är en väluppfostrad, kärleksull och härlig flicka. Som liten var hon liten vilde, full av energi och helt bedårande. Hon fann sig genast i vårt hem och har varit en naturlig del av vår familj, vår första "dotra", och vi har uppfostrat henne konsekvent och med kärlek. Hon älskar rått kött, biff som köttfärs, rå kyckling, äggula går ner ibland, speciell kattmjölk (katter blir ofta laktosintoleranta med åldern) och nyskalade räkor - bland annat. Sen är hon en godisgris av stora mått. :-) Hon spinner när hon får "manikyr och pedikyr". :-) Nuförtiden är hon lugnare, men får sina "lekryck" varje kväll. Hon älskar att jaga papperstussar och "fel" ände på vipan - dvs hon är totalt ointresserad av tofsdelen, hon vill ha handtaget - det är ju där kontrollen över leksaken finns. Hon älskar också pappkartoger. Hon är väldigt intelligent, och hon kommunicerar väldigt tydligt med små ljud och kroppspråk. Hon finner sig i de flesta situationer, om inte alla, och låter oss hållas med det mesta. :-) Hon öppnar dörrar, hon leker med dog casino, hon älskar att titta på fåglar, hon är en famnkatt av stora mått och sitter gärna på axeln också. Barn går också bra. Hon älskar att gå ut i sele och koppel, det är så härligt att se hur hon luktar på allt och smyger runt i gräset. Blir hon kall så får hon åka innanför husses jacka, där hon kan kika ut men ändå vara varm. :-) Av samma anledning älskar hon att vara under filten med dej i soffan, och under täcket mellan oss i sängen, speciellt på vintern, och högt upp på skåp där hon ser bra. Hon har en mjuk, kvittrande röst och ser en i ögonen, vilket är en rasegenskap. Hon löper ungefär varannan månad i en veckas tid.

Kort och gott är Audrey en underbar flicka och vi hoppas att hon, med sina goda mammaegenskaper vi sett henne visa mot Alice, kommer att ge oss många fina bebisar. Det är vi helt säkra på att hon kommer att göra. :-) Som ensam katt var hon dock väldigt kontaktsökande, och tittade lite förebrående på en och "skrek" åt en när man kom hem - hon vill ha sällskap, aktivering och hon krävde mycket engagemang och tid. Vi beslöt oss för att skaffa ett sällskap och en avelskatt till, och valet föll på Elinore i Göteborg, en av de första att importera rasen till Sverige.

Alice är nu ett år fyllda, men i mångt och mycket en bebis fortfarande. Hon är ett energiknippe utan dess like, hon har sällan tid för gos, hon är alltid on the go. Hon är född som "Gleeful Glenda" men fick namnet Alice efter Alice i Underlandet - en kavat tjej som går sin egen väg, med skinn på näsan.

Alice är inte någon famnkatt, hon har inte tid med sånt. :-) Men därmed inte sagt att hon inte är en söt och go personlighet! Hon komme roch sover hos oss, ligger en stund under filten i soffan med oss, eller ligger en stund i famnen när hon vill. Henne måste man låta komma på hennes villkor, det är det som är saken. Hon älskar vatten ur kranen, råa räkor men inte så mycket annat rått kött. Hon var lite skyggare för händer när vi fick henne så vi har inte fostrat henne så som vi gjorde med Audrey, vilket gör att hon är en liten vildbasare med stark, hes röst - stark vilja har hon nog fötts med. :-) Hon är också en god kommunikatör, lilla damen. Hon är intelligent och kan öppna dörrar som sin "storasyster", men hon älskar höjder mer än Audrey och tar sig upp överallt. Alice tycker också om att gå ut, men det märks att hon inte gjort det lika mycket som Audrey som bebis, för hon är lite försiktigare och vill upp i famnen efter en stund. Fåglar är dock mycket roliga att kika på. :-)

Båda våra flickor dricker ur glas, äter Mjaukattmat och Olivers torrfoder och sköter lådan fläckfritt. Gräs är ett måste! Båda flickorna är riktiga flirtisar, smarta och goa töser med mycket kärlek att ge.

På sista tiden har det hänt både mycket och lite. Vi har sett en del film; Inception, Resident Evil Afterlife och Knight and Day. Dom var alla bra. Jag har hunnit ha min första lediga dag för våren, onsdagar blir det, men jag var febrig och låg mest och sov. Stekpannan vi använder mest gick sönder, jag fikade med K, gick på pappas födelsedagsmiddag och Audrey löpte efter Alice... och nu löper Alice... igen. Jag mailade Åsö gymnasium men fick ett knapphändigt svar om att all info jag behöver finns på hemsidan... suck... varför har ni inte tid att hjälpa till, undrar jag?

Om ett par dagar, den 12e, fyller M 30 år. Det är jättesvårt att hitta på en bra present då han inte önskar sig något. Eller jo, han vill jaga, men det kan jag ju inte slå in i ett paket direkt...haha. :-) En härlig bufféfrukost kan jag i alla fall sno ihop, liksom en tårta - dessvärre vill han ha marängtårta, vilket jag aldrig har lagat. Tänk om det blir en katastroftårta? Vi får väl se. Vi ska i alla fall ner till Linkan över födelsedagen och det ska bli trevligt.

Idag vaknade jag igen med ont i halsen - två dagar till en vecka är man frisk, sen börjar nästa fökylning - hur ska jag kunna träna med ont i halsen hela tiden? Jag blir så trött, bokstavligt talat. Hoppeligen blir det lite IKEAshopping, en stekpanna och ett tårtfat med kupol, och sedan en långpromenad eller en light-tur till gymmet, vi får se. Sen ska vi nog på bio. :-) Mysigt.

Om du är det, så kan jag rekommendera att du tar dej en kik på Remiums bevakningslista:

http://www.introduce.se/foretag/catella

Där finns en ordentlig lista på vänster sida, och beskrivningar kring företaget och vad det gör. Det är dagens tips. Remium är väldigt duktiga på småbolag, det är deras niche i marknaden, nämligen.

Ytterligare ett dödsfall i familjens bekanstskapskrets inträffade natten till i måndags, en 34-årig familjefar vars hjärta helt enkelt inte orkade längre. Hemskt. Han var bara sex år äldre än mej, och våra familjer har umgåtts i många, många år. Två små barn lämnar han efter sig, fyra år fyller dom i år, det är verkligen oerhört tråkigt när det blir så här. Vi tänker mycket på hans familj. De flesta av dem hann åka dit till sjukhuset och ta farväl i alla fall, vilket måste kännas skönt, under omständigheterna.

Det påminner om kvinnan jag berättade om för inte länge sedan, som fick cancerbesked och gick bort någon månad senare. Det påminner också om min goda väninnas ex, han var inte ens 30 när han gik bort i plötsligt hjärtstillestånd. Han var triatlet, och hade nog kört på rätt hårt med sitt tränande i flera år. Det kallas ju också orienterarsjuka, när hjärtat bara slutar slå...

Lärdom? Vi är inte odödliga! Bete er som folk, gör/säg inget som ni behöver ångra, förlåt andra ofta, och skjut inte upp alltför mycket till morgondagen.