Nyligen gifte sig en gammal väninna, men vi kunde inte närvara då det hela visade sig ske på nyårafton. Tråkigt, men så är det.

Det finns så många varianter på brudkrona att jag knappt kommer på hälften, men om man vill kan man tex be en smed göra en i mässing. Kanske sätta in pärlor, mindre dyra äldelstenar... kanske förgylla kronan med riktigt guld om man har råd, haha. :-)

Eller så kör man på mindre dyra varianter så som:

Knypplat, virkat, frivolitet osv.

Smyckestråd (tunn koppartråd) och pärlor osv.

Eller kanske myrtenkrona? Som Kulla-Gulla.

Kanske en rosenkrans?

En blomsterkrans med ax, blåklint, brudslöja, vallmo, prästkrage osv.

Eller så kikar man in här:

http://www.kronmakaren.se/empty_34.html

Utsökt vackert hantverk! Jag vill ha en! :-)

... Skulle man sedan börja titta på bröllopsklänningar har jag ju min favorit redan, nämligen benjamin Roberts:

http://www.benjaminroberts.co.uk/index.php

Annars finns ju massor, men kika in på:

http://www.candyanthony.com/bridal.htm#

som du gillar retro/50-tal.:-)

Vi känner numera ett helt gäng nyblivna eller blivande föräldrar. Hittade den här sidan som jag tyckte var skojig, som för en gångs skull är till för grabbarna i huvudsak, även om den är kul att läsa som tjej. Man skrattar en del. ;-) Sorry guys. :-)

http://www.planetdad.se/info/noll-koll.html

http://www.pappaprylar.se/

Vi önskar er all lycka! :-)

Jag är som sagt född i början på 80-talet, närmar mej därmed 30, och har en biologisk klocka som det senaste halvåret gått på högvarv - trots att jag jobbar med barn mellan 8 och 16 varje dag. Just i och med att jag gör det, och ser familjers situationer, och barns reaktioner, varje dag har jag numera ganska bestämda åsikter kring hur jag vill att livet ska gestalta sig i vår familj när vi fått barn. Eller rättare sagt, hur jag inte vill att livet ska se ut...

Helst skulle jag vilja vara hemmamamma/hemmafru/time out-mamma med mina barn. Barn behöver sina föräldrar, dom behöver tid med dem. Varför skaffa barn om man inte vill umgås med dem? Jag är väl medveten om att ekonomin sätter käppar i hjulet för många föräldrar som vill detsamma, tyvärr, men man kanske inte behöver bo svindyrt, ha en sprillans ny bil från fabriken och köpa alla bebiskläder, leksaker och dyl på dyraste stället i stan? Små barn leker lika mycket med mormors gamla docka som med en ny, tex... och papas gamla lego är ju superkul för en 3-åring. Bebiskläder kanske man kan ärva eller låna - eller köpa begagnat på nätet? Miljövänligt och ofta knappt använt! Ibland kan frågan lösa sig genom lite planering och omprioritering. Det är en ekonomisk fråga även för oss, men jag tror vi skulle klara det om vi ville - men jag tror inte M skulle vara så pigg på att hans lön skulle delas på hälften, dessvärre. Det har med hans uppväxt att göra, han är absolut inte snål men lite om sig och kring sig ekonomiskt är han allt. Det finns en logisk förklaring dock, så jag tänker inte bråka med honom om det.

Jag tror tyvärr att detta hemmaliv aldrig kommer att bli verklighet för mej. Min älskling är inte så positiv till idén, och jag är rädd att jag själv skulle bli lite knäpp om jag gick hemma med bara ett litet barn som sällskap. Jag behöver umgås med vuxna, få lite "egentid" dår jag inte är mamma i huvudsak och ha lite variation i min vardag - så jag kommer antagligen inte att stanna hemma på heltid.  :-( Jag tror dock att det hade varit bra för barnen, men en olycklig mamma på heltid eller en lyckligare mamma på deltid - vad hade du valt att vara hemma med? Tyvärr är det få som är hemma så det skulle inte finnas många barn och mammor att umgås med utanför dagis. Sedan kan man ju börja med någon aktivitet som treåring men jag vill inte sätta press på mina barn, så som tennisstjärnorna/systrarna Williams fick på sig utan mer för att det är kul i så fall, och för att uppmuntra rörelse.

Helst skulle jag, om jag är realistisk, göra så att vi båda går ner i tid, och går omlott, så att barnen inte behöver gå på dagis före dom är i treårsåldern, och sedan enbart korta dagar. Dagis som socialiseringsverktyg funkar bra tycker jag. Men inte för långa dagar, inte ensamt barn kvar en timme efter att alla andra barn gått, och inte komma sjuk till dagis för att ingen orkar/vill vara hemma med en. :-( Det ska finnas tid för barnen och dom ska känna att dom får ta tid i anspråk!

Sen tycker jag att hemmapappor är föredömliga! En motsägelse? Kanske... :-) Det struntar jag i! :-) jag tycker att det är urmysigt att se två pappor gå med varsin vagn i parken som pratar lite strunt och hänger med barnen, eller en pappa i sandlådan med sitt barn. Då blir jag varm i själen. Såklart ska barnen lära känna sin pappa - och pappan sitt barn - och det gör man genom att umgås! Som nykär spenderar man ju hur mycket tid som helst ihop för att lära känna denna nya spännande person - det är samma här. Inte känner man någon bara för att man är släkt. Jag känner inget speciellt för min biologiska pappa - vi har aldrig umgåtts - bara för att han och jag delar DNA... Om man har råd, kan ta sig råd, och vill så ska man låta pappan vara hemma periodvis så att dom hinner bonda. Luddigt inlägg kanske, men jag har massor i huvudet just nu! :-) Kanske kan man jobba hemmifrån? Ta en pappaledig dag i veckan? På de 52 veckor som utgör ett år får pappan först tio dagar vid födseln - två arbetsveckor. Sedan är det 60 dagar kvar som är enbart hans. Och 50 veckor kvar på året. :-) Samt att man kan ta semester, och umgås med sitt barn! :-) Det finns nog lika många lösningar som det finns familjer. :-)

Hoppas ingen blir ledsen över mina tankar. Skuld ska man inte känna, tycker jag, man gör alltid så gott man kan! Alla har olika förutsättningar. Detta är enbart mina tankar.

Att ha löpkatter hemma är inte ett dugg kul. Man får sova i shift, en i soffan och en i sängen. Med tvn och nån lampa tänd för att simulera dag, eftersom tösen skriker mer på natten än dagen... Det låter som en skrikande bebis, ungefär.... minut efter minut efter minut efter minut efter minut... ja... ni fattar. Tystnad infinner sig någon halvtimme här och där under eftermiddagen, när stackaren kommer till ro. Herregud, ibland tror jag att vi inte kommer att kunna bo kvar här... :(

En vecka håller det på, man sover som sagt kanske två timmar, när man väl lyckats somna, runt ett - och det är bara om den andra konstant klappar eller leker med vippan - och sen får man byta av... och själv vara uppe ungefär två timmar... sista två timmarna är man så trött att man inte orkar vara lika schysst längre... man orkar nån halvtimme i taget bara.

Att katter har individuella cyklar gör det också jobbigt. Ibland avlöser flickorna varandra, ibland får man en paus emellan... Inte heller kan man para katten för tidigt/för ung för att "få tyst på den", eftersom unga mammor har ett track record av att inte kunna ta hand om sina bebisar. Vissa tycker dom är läskiga, andra förstår inte var dom där skrikiga ungarna kom ifrån och känns inte alls vid dem - och då ska du nappa ungarna, varannan timme, dygnet runt, i minst en vecka... Jag rekommenderar ingen detta, om man inte verkligen brinner för sin ras, för roligt är det inte! Man får tänka noga. Vi har valt bor konstgjorda homoner då dom ofta leder till cancer, och det vill vi inte riskera. Nu börjar det i alla fall bli ett ljus i tunneln. Det är tur, för även om  vi älskar våra bebisar så mycket som vi gör, så håller man inte för hur mycket sömnbrist som helst.

Jag har precis köpt en gammal "slev" för att smälta tenn. Det nya året har ju börjat, men what the heck, right? Nu ska jag bara hitta så rent tenn som möjligt, då det tydligen brukar vara en hög procent bly i tennblandningarna. Tråkigt, då det är väldigt giftigt med bly. Man får absolut inte slänga lyckorna utan man kan smälta om dem nästa år, och vill man inte det får man slänga dem i särskilda behållare i återvinningen - det är oerhört illa om det kommer bly ut i grundvattnet, då bly är väldigt giftigt och lagras i kroppen, tex i hjärnan som ju består av fett... Det är till och med illa att andas in det när det smälts, så ventilera eller gör det ute om det inte är en så ren koppar som möjligt.

Nyårslyckor är en finsk tradition, och består av att man smälter tenn, häller det i en hink iskallt vatten och sedan tyder figurerna i tennet. Antingen tyder man själva klumpen eller så tyder man skuggan av den.

Blomma - Bröllop, förlovning

Krona - se ovan

"grus" / skrovligt - gott om pengar

Fågel -lycka

Båt - en resa

Stort segel - stormigt år

För tillfället har jag julsemester, och oj så mycket tid man har att tänka. :-) På allt och ingenting. Alice löper igen, för tredje gången på kort tid, så vi får väl hoppas att detta inte är hennes cykel för då måste vi nog tänka om med när hon ska paras... jag fick hålla henne sällskap inatt, efter kl halv två då vi inte mer stod ut då M ska jobba denna veckan, och hade tv:n på men utan ljud. Först gick det som smort, men sedan genomskådade hon oss, lilloppan.

Idag städade jag en del, och kom fram till att jag hatar vår dammsugare! I really do, I hate it with a passion! :P Den faller i bitar minst 20 ggr medan man dammsuger och det blir ju så förfärligt tröttsamt...

Nu tittar jag på Bond och ska snart sätta in en Gino i ugnen. Ska prova banan, kiwi och frysta bär, hoppas det inte blir för blött av det frusna. Tidigare idag gjorde jag ett annan "experiment" och gav mej på halloumi för första gången i mit liv. Det blev bra, men jag hade lite för mycket olja först och då blev då jättebleka, så jag fick hälla av lite. :-) Jisses, så salt det var! Mums, men jättesalt, och nu har jag beslutat att byta ut chips och popcorn mot stekt halloumi, när jag är saltsugen. :-)

Hoppas det inte blir GI-galet. :-)

Ja, som sagt, jag är osams med min chef igen... Åter igen beror det på att vi gjort en muntlig överrenskommelse som hon nu väljer att "glömma bort" och så kommer hon med helt nya krav än det vi ens disskuterat... suck...

Nå, resultatet verkar nu bli att jag är ledig en dag i veckan inte bara januari, februari och mars (som vi sagt) utan nu blir det februari, mars, april, maj och juni... *******!

Jag har nu tänkt försöka se detta ... "förslag".... med positiva ögon, även om det är svårt, då jag känner mej grundlurad av henne... igen... Så jag har funderat på vad jag ska använda den här dagen efter att jag klarat matte c.

> Februari och mars kommer dagen att gå till matte c och träningspass.

> April, maj och juni kommer dagen att gå till...ja... just det... :P Träningspass, läsa, skriva, kanske jobba på något projekt.

Jisses, ja... det här med mål fick mej att tänka på en lista jag skrev för ett par år sedan, i vilken jag nedtecknade alla möjliga saker jag ville se och göra i mitt liv, platser jag vill besöka innan jag dör. Undrar var den är någonstans..? Den ligger nog i någon flyttlåda.

I alla fall, jag skrev ner lite grejer jag vill göra nästkommande år också:

2012:

> Ha gjort mej av med mina visdomständer

> Ta körkortet, äntligen

> Skaffa ett nytt extrajobb, så att jag har ett "barn-och-föräldrafritt" år innan vi ska börja planera egen familj

> Börja planera ovanstående punkt...

> Om vi ej flyttat, så börja kika runt

> Läsa mer, skriva mer... älska mer

> Återvända till Koh Tao/motsvarande

Större mål:

> Att ha det så pass bra att jag kan jobba halvtid när vi har små barn

> Att ha en bättre utbildning och ett bättre jobb, bättre pensionsvillkor och lön osv

> Ha råd och tid att resa

> Kunna gå i pension vid 50 års ålder

> Ha råd med utlandslägenhet/lantställe

> 5 000 000 kr vid 45 års ålder

> Ha fått alla de barn vi ska ha vid 35 års ålder