Under det kommande året ska det ordna sig, jag har en del stora punkter att beta av, men det ska nog bli bra. En sak i taget. :-)

1) Faktiskt våga säga upp mej, jag hatar konflikter och jag är hellre trygg och olycklig än utan lön, men jag mår så dåligt där jag är nu.

2) Få ett annat jobb, en fast tjänst.

3) Göra mitt bästa!

4) Träna och äta matlådor, det är allt jag behöver göra förutom att umgås med vänner och familj.

5) Spara till en insats till en ny lägenhet, ungefär 200 000 kr. Men antagligen tar jag pengarna från det jag får när jag säljer den jag har nu. Investera resten.

6) Gå och fixa allt hos en familjerättsjusrist, så det blir rätt gjort.

7) Leta lägenhet. :-)

8) Leva lite; resa, gå ut, gå på restaurang, gå på bio... Unna mej vackra blommor hemma... :-)

9) Kanske ta tag i (usch så jobbigt!) körkortet?

10) Babyverkstad?

Nu är det två veckor kvar tills mitt kontrakt löper ut på jobbet och även fast jag fick ett erbjudande i torsdags om att stanna kvar tills hon hittar en förskollärare så är det knappast något jag längtar efter! Då blir jag den enda om inte får löneförhöjning, vilket det fakto betyder att jag går back jämfört med förra året (inflation, ni vet), samt att jag då skulle gå ner i tid från 80% till 75%... Ännu mindre pengar... Ingen vidare trygg sits heller då hon kan hitta någon när som helst, så då ska man gå och vänta på det, och dessutom skulle jag bli återbetalningsskyldig för den halvan av semesterns som jag inte skulle hinna tjäna in under hösten om jag inte skulle vara kvar då. Jag har varit där längst, gett tre år av mitt liv, varit snäll och inte krävt saker eller bråkat, jobbat över utan lön, flexat tider, funnit mej i flera svek och att ha varit utan pension och nu är jag ändå inte vatten värd, så näe - nu sticker jag!

Jag hoppas nu att jag ska få jobb i en annan bransch, får jag inte det söker jag nog fast på någon förskola. Nu vill jag ha en fast tjänst, få pension, friskvårdsbidrag och känna trygghet! Nya kollegor vore ju också kul, även om jag kommer sakna de jag har nu. Men de kommer ju inte heller jobba kvar för alltid så man kan inte stanna för den sakens skull... Imorgon ska jag ringa min gamla chef, jag har redan pratat lite med henne, men ska ringa tillbaka. Timmar får jag i alla fall där, men fast har jag inte frågat... Nåja, det är ju inte fast på förskola jag vill ha i alla fall, så det kanske man inte ska deppa för egentligen.

Sedan är planen att bo kvar i min lägenhet ett år till ungefär, och sedan belåna oss för ungefär en miljon vardera och köpa en lägenhet tillsammans, med lika insatser! Då behöver familjen inte bråka, och det vore jätteskönt. Men för det behövs en fast tjänst, och en hygglig lön. Önska mej lycka till, nu ska jag dra med mej karl´n ut på regnpromenad. ;-)